Videoprojektion, HD, ljud, 6,24 min, 2021-2022.

Text in English below

Verket utgår från en forskningsrapport från 1985 av en kvinnlig arkitekt som undersökte hur det gick att bygga ett mer lättstädat badrum. Forskaren utgick från egna erfarenheter som småbarnsförälder och den frustrationen inför all tid det tog att städa. Forskningsprojektet utfördes med försökspersoner som städade i ett testbadrum. Avhandlingen blev sedan förlöjligad i media, och ifrågasatt huruvida städning kunde vara ett ämne värt att forska på i fyra år, men hennes resultat ledde sedan till att byggbranschen ändrade svensk standard för badrum. Videon visar en städkoreografi med  dansare i en kopia av fullskalemodellen från forskningsprojektet. Dansarnas rörelser utgår från de fotografier av städningar från försökspersonerna som finns i avhandlingen.

Vem städar? Vems är städproblemet? Hur ser vi på smuts? Vad finns det för kopplingar mellan smuts och vem som tar hand om smutsen? Städningen är repetitivt och uppfattas som improduktivt: snarare än att skapa något nytt återställer de enbart det befintliga och karakteriseras därför som cykliskt. Vad är då egentligen problemet med repetition? Varför framstår och framställs så ofta repetitivt arbete som tröstlöst och meningslöst och att vardagslivets repetitiva karaktär uppfattas som ett problem? För att det helt enkelt framstår som motsatsen till det moderna samhällets inriktning på framsteg och ackumulation, det vill säga ”utveckling”. Problematisering, intellektualisering och kritiskt tänkande – dygder i det moderna samhället – får stå tillbaka. I ett samhälle som bygger på en linjär tidsuppfattning där uppdelning mellan produktivt och reproduktivt arbete är central, har vi lärt oss att betrakta det ena som tröstlöst och det andra som både lönsamt och självutvecklande.

Medverkade dansare från danskollektivet Nya Rörelsen: Majula Drammeh, Khamlane Halsackda, Rumiko Otsuka samt Nidia Martínez Barbieri och Jonas Svensson. Ljudet i videon är skapat av Jakob Erlandson.

The video Time Waste is based on a report from 1985 by a female architect who made a dissertation on how to build a more easily cleaned bathroom. The researcher based her study on her own experiences of being a parent and the frustration with all the time it took to clean. The study was carried out with research subjects who cleaned in a test bathroom. The dissertation was ridiculed in the media, and questioned whether cleaning could be a topic worth researching on, but her results led to the industry changing the Swedish standard for bathrooms. Time Waste is a cleaning choreography with five dancers in a copy of a full scale model from the study. The dancer’s movements are based on photographs in the study of the research subjects cleaning. The dancers in Time Waste are from Den nya rörelsen and Jonas Svensson

Who cleans our houses? Whose concern is the cleaning of our houses? How do we look at dirt? Cleaning is repetitive and perceived as unproductive: rather than creating something new, it merely restore the existing order and are therefore characterized as cyclical. What exactly is the problem with repetition? Why does repetitive work so often appear and be portrayed as bleak and meaningless and that the repetitive nature of everyday life is perceived as a problem? Because it simply appears to be the opposite of modern society’s focus on progress and accumulation, i.e. “development”. Problematization, intellectualization and critical thinking – virtues in modern society – must take a back seat. In a society based on a linear conception of time where the division between productive and reproductive work is central, we have learned to regard the one as bleak and the other as both profitable and self-developing.

The dancers in Time Waste are from the dance collective Den nya rörelsen: Majula Drammeh, Khamlane Halsackda, Rumiko Otsuka as well as Nidia Martínez Barbieri and Jonas Svensson. The sound in the video is created by Jakob Erlandson.